Jag, mig själv och allt jag gör

Jag längtar efter våren och att det ska bli varmt, så man inte behöver oroa sig för vilken jacka man tar på sig och skor. Idag är det en underbar dag men förmodligen inte så varmt. Det får bli en promenad senare och så ska jag till gymmet i eftermiddag (tredje gången whooo).
 
I natt har jag drömt om klassfesten, viken katastrof, ni vet när man drömmer om ansikten man aldrig sett förut (ganska ovanligt faktiskt) och sen inte ens kan sätta ett namn till personerna för att man inte kommer ihåg dem. Jag måste leta fram en skolkatalog.

Jo just det, i fredags kom arbetsgivarintyget. Jättebra för då kan jag skicka in ansökan om a-kassa på måndag. Men jag måste ringa a-kassan för på arbetsförmedlingen (AF) så fyller man i ansökan på datorn och skriver ut den. Då hade jag fyllt i uppsägan pga arbetsbrist, men nu på arbetsgivarintyget så står det provanställning upphört. Så det måste jag kolla. Jag har hört så många skräckhistorier om a-kassan så jag vill inte ta några chanser.

Ha en skön söndag

Sitter och tittar på Raggadish med reportage med Ebba von Sydow, hon är faktiskt helt fantastisk. Jag har följt henne sedan i våras 05, en tjej i min ålder som verkligen tar för sig och har en riktig karriär. Jag ser henne som en förebild för att ta sig fram i arbetslivet. Jag har satt upp som en slags vision för mig själv att vara inne på mitt område (organisationsstrategi/personalkompetens) om fem år.  Sen fattas bara strategin. Men det är väl den jag ska försöka lägga nu.

Nu har jag gått igenom ams.se, det tar tid och jag hittade ungefär fem jobb som jag har möjlighet att söka. Ett var inom HR och ett inom marknadsföring, de andra tre var inom administration där det inte krävdes fem års arbetserfarenhet, massor med specifik kunskap inom olika dataprogram och telefonväxlar. 

Nu måste jag ringa några samtal innan alla går hem för dagen. Jag försöker få tag på personal på universitet (där jag studerade) och det är ju näst intill omöjligt. Jag ska plocka ut mina examen (whhooo). Hade en tenta som inte var gjord kvar när jag slutade i våras och jag var även registrerad på en kurs i höstas. Men nu är allt klart och examen ska plockas ut. Måste bara få mamma och pappa att planera nåt kul nu så att vi firar det här ordentligt.

I eftermiddag ska jag gå och träna, det är lite komiskt, jag var träningsnarkoman i gymnasiet sen flyttade jag och slutade att träna. Nu är jag tillbaka och har börjat att träna igen och det ser ut som om jag skulle kunna komma iväg tre gånger den här veckan. Men jag tror verkligen på att mår man bra fysiskt så orkar man så mycket mer och det märks i ett slags fysiskt självförtroende.

Ja,lite sent för godmorgon, men jag har sovit jättedåligt i natt och nu på morgonkvisten drömt väldigt mycket. Ett tecken på oro förmodligen. Hoppas att arbetsgivarintyget har kommit idag, måste kolla in posten.

Idag är en sån där dag som är totallt inbokad av massor med saker som jag måste hinna som att ta mig igenom resten av ams.se.

Ams.se är intressant tycker jag, eller speciellt platsbanken. I och med att jag bodde och studerade i en mindre stad i Mellansverige så var det liksom inga problem att kolla in jobben så där en gång i månaden. Det var 200 jobb tillsammans, så man kunde liksom trycka alla jobb och gå igenom. I Stockholm är det 3000 jobb, och då har man redan gjort sållningen till att enbart ta med Stockholm. Så jag måste absolut bli effektivare att hitta just jobben som passar mig.

Nej nu måste jag ta tag i allt, börja med frukost/lunch och göra en "Att göra lista", min favorit då kan man stryka över och så känner jag mig jätteeffektiv.

Det slog mig idag varför jag har svårt att kalla mig arbetssökande. Arbetssökande är när man slutar att studera och ska ut i arbetslivet, arbetslös är man när man har jobbat och förlorar det jobbet.
Så jag är arbetslös. Men det ligger ju onekligen värdering i orden, sökande = positivt, lös = negativt.

Jag är ganska filosofiskt lagd av mig i den benämningen att livet är inte så jäkla allvarligt eller i allafall inte ska vara så himmla allvarligt. Jag menar vi kommer förmodligen (med vi menar jag folk i min ålder) att få jobba tills vi stupar och sen får vi vara glada om någon har tid och ork att komma på begravningen. (Detta då jag tror att vi absolut inte kommer att ha råd att gå i pension). 

Det absolut viktigaste för mig just nu är att försöka förstå vad jag vill. Det är svårt, jag tog mig inte riktigt den tiden när jag blev klar med studierna jag bara slängde mig in i ett sommarjobb (okvalificerat sådant) och sen fortsatte det med ett annat okvalificerat jobb fast i Stockholm. Detta tror jag berodde mycket på rädsla, kan jag verkligen det jag ska kunna?  Jag är civilekonom och beteendevetare, jag har kombinerat ämnen och intressen på ett makalöst sätt, jag kan mycket om organisation, lärande bland vuxna, intanät, kommunikation, information, intern marknadsföring och nu ska det här omsättas i ett jobb som kanske urhuvudtaget inte finns. Tänk om det är så illa.
 

Jag har mina första två officiella läsare, tack så hemskt mycket för era kommentarer, jag vill verkligen försöka nå ut och slå hål på fördomar och bekräfta både för mig själv och andra att vi är inte ensamma. Jag har inte gjort någon marknadsundersökning (jag är ju ändå marknadsförare i botten) men jag tror att min blogg fyller ett behov.

Nu går vågorna höga i media Sverige, ungas arbetslöshet diskuteras kraftigt. Agenda tog upp det igårkväll och idag finns några intressanta artiklar i SvD. Vårbudgeten är snart lagd också får se vad våran kära vänsterflank har kommit med för fina lösningar på ungas arbetslöshet om inte då akademikerjobben, plusjobb och bygga ut högskolan ännu mer är det enda, och förstod jag det hela rätt när det skulle höjas studiemedel med 300 (!) kr varav 100 var bidrag. Man tackar och bugar eller? Dessa åtgärder är inte på något sätt a-kassegrundande eller pensionsgrundande och kommer förmodligen att utkonkurrera riktiga jobb i kommunerna. Härligt.....

Idag blev jag arbetslös eller arbetssökande som en vän hellre vill kalla det. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska kalla det. Det är första gången i mitt liv som jag är ofrivilligt arbetslös. Jag har blivit en siffra i statistiken, undra vilken stapel jag hamnar i? Arbetslös akademiker stapeln eller arbetslös ungdom (alltså under 30 år). Rent valtaktiskt så kanske det var bra att jag blev arbetslös nu på våren i stället för i höst (klura på den ni).

Lite grann om mig, jag är 25 år har dubbel examen i ekonomi och pedagogik, flyttade för ett par månader tillbaka till Stockholm där jag är född och uppvuxen. Familj bestående av mamma, pappa och lillasyster och sen min pojkvän. Min älskade pojkvän. Anledningen till min flytt (förutom att det var på tiden att ta sig därifrån) var att jag fick ett jobb i Stockholm, alltså det jobbet som jag inte längre har kvar....dom kallar det arbetsbrist, jag kallar det dålig planering.

Välkommen till min nya blogg!