Jag, mig själv och allt jag gör

I lördags firade jag min födesedag för sista gången det här året. Nu räcker det, det är inte ens en ålder som jag tycker om. Men jag är väldigt glad för mina presenter.

Annars så är det stress i ett par dagar, jag vet faktiskt inte hur jag ska hinna med allt. Plus att nu har jag fått magont igen. Det onda som jag led av i mars har kommit tillbaka, en värk och on and off going illamående. Jag som lider av spyfobi blir ju än mer dramaqueen när det kommer till detta. Jag klarar smärta väldigt bra och sjåpar mig inte eller springer till doktorn för minsta (eller största) möjliga, men ont i magen och illamående och jag blir ett litet ömkande barn..

Packning, städning och kompisar ska hinnas med denna vecka + att jag jobbar 40 timmar. Hm undra om jag kan skita i något?

sex and the city-filmen imorgon, ska bli riktigt kul att se den

Jag lever men har ingen möjlighet att logga in så ofta här och skriva. Jag bor lite överallt för tillfället, mestadelsen pga pojkvännen men även för att (som jag beskrivit) så renoveras min husfasad och alla fönster är översatta vilket ger mig obehagliga känslor. Så nu delar jag min tid mellan mamma och pappas hus och pojkvännens lägenhet.
 
Igår var det min födelsedag och jag firade med pojkvännen. Jag fick jättefina presenter och sen blev jag bjuden på resturang. Absolut en av mina bästa födelsedagar (om man tar bort faktumet att jag fyllde 28 år).

Nu ligger det två ganska aktivitetsfyllda veckor framför mig innan planet ner till spanien lyfter på lördag den 5 juli. Jag ska hinna med massor med jobbgrejer, sociala aktviteter, fira 5 månader med J och ha födelsedagsfest med vänner. Packningen orkar jag inte ens tänka på.

så detta var en snabb uppdatering  och kontentan är att jag lever och mår bra.

Något som provocerar och frustrerar mig otroligt mycket är människor som beter sig som dom har all tid i världen. Vad är det för fel på dom? Dom står still i rulltrappor och transportband, dom går långsamt och gärna i bredd. Vad gör dom för något som gör att dom anser sig ha tid att göra så? Mycket provocerande för mig som alltid känner av tidspressen.

Tiden går väldigt fort ibland.

Men iallfall så kom jag runt loppet (se nedan) på 40.52 min. I och med att första kilometern tog typ 12 minuter så känns det som att tiden inte är så himmla riktig. Men det är definitivt en sporre. Jag joggade nästan hela vägen, det var 30 grader varmt ute och det var 10000 personer där. Löpbandet nästa, den här tiden ska ner. 5 km grabbar och tjejer, 5 km.

Då är det dags igen att springa blodomloppet på Norra Djurgården. Kan ju hoppas att det går bättre det här året än förra. Det som verkligen går emot grejen är att det är så otroligt varmt ute. Men men, jag blir väl lite jogg och lite gående. Runt ska jag.

återrapporterar imorgon

Här i bloggen har man kunna följa mig sedan våren 2006 då jag började den här bloggen med syftet att bli ett inlägg i arbetslöshetens Sverige. Två månader senare fick jag mitt första jobb på företaget där jag jobbar nu och jag kunde inte vara gladare. Jag skulle precis fylla 26 och livet fick sin början efter år av studier. Jag ändrade bloggen till att bli en personlig skildring av vad jag gör och känner. Kanske enbart intressant för mig? Men det är otroligt roligt att kunna gå tillbaka i tiden och läsa vad jag har gjort. Den är tyvärr inte jätte personlig och jag har inte gått in på djupet i många ämnen. Detta förmodligen för att jag har läsare som känner mig och jag har grymt svårt att öppna upp mig då.

Idag så gick jag tillbaka för att läsa om juni 2007, det handlar om jobbaktiviteter, semester i spanien, blodomloppet och att ha en sommar i Stockholm. Där skriver jag vad jag vill göra och att jag ska satsa på att ha en pojkvän till sommaren 2008. Det får mig att småle då jag nu faktiskt har en pojkvän denna sommar som till och med bor i stan och det blir rätt så naturligt att hitta på saker i stan. Men jag skriver att jag vill promenera längst slottskajen, dricka drinkar och fika, ta skärgårdsbåtar ut i skärgården och andra aktiviteter.

Nu kommer det blir otroligt fint väder i helgen, jag har redan förvarnat J om att jag vill att han ska försöka vara "ledig" på söndag för att vi ska hitta på något roligt....men vad fasiken ska vi hitta på. Skärgårdsbåt, jovisst men vart? plötsligt känns Fjäderholmarna lite sådär.

Då har första vänninan gift sig, inte så förvånnande då paret har varit tillsamman i snart 10 år, men endå....
det innebär en ny era i livet, vi "börjar" verkligen bli vuxna.

Är det inte konstigt att man/jag inte riktigt identifierar sig som vuxen ännu,
-jag betalar bostadslån
- innehar ica-kort
 -bil
 - pojkvän, som jag sover med varje natt
 - har en relativt hög inkomst
 - har två akademiska utbildningar
 - kostym i garderoben
 - går och lägger mig kl 22 (för att orka)
- är tvungen att skriva ner allt för att överhuvudtaget komma ihåg någonting (börjar faktiskt oroa mig för mitt dåliga minne)

Å andra sidan
- jag anser fortfarande att det är mamma och pappa som ska ordna födelsedagsfirande
- jag lär mig inte dricka måttliga mängder, och lider av grym fylleångest (varför gjorde jag sådär, varför sa jag det där, och jag kommer inte ens ihåg att jag gjorde det där....)
 - jag tycker inte att kvalitet får före kvantitet i shopping
- jag följer massor med serier på tv som handlar om 16-åringar och tycker att det passar in på mig
- vuxna människor är långa människor
- jag står varken på mobilabonemanget eller bostadslånet
- jag äter väldigt lite grönsaker och potatis
- pasta är fortfarande mitt huvudintag av näring

nah, vuxen eller inte, huvudsaken är att man ser ung ut....