Arbetslös vs. arbetssökande

Det slog mig idag varför jag har svårt att kalla mig arbetssökande. Arbetssökande är när man slutar att studera och ska ut i arbetslivet, arbetslös är man när man har jobbat och förlorar det jobbet.
Så jag är arbetslös. Men det ligger ju onekligen värdering i orden, sökande = positivt, lös = negativt.

Jag är ganska filosofiskt lagd av mig i den benämningen att livet är inte så jäkla allvarligt eller i allafall inte ska vara så himmla allvarligt. Jag menar vi kommer förmodligen (med vi menar jag folk i min ålder) att få jobba tills vi stupar och sen får vi vara glada om någon har tid och ork att komma på begravningen. (Detta då jag tror att vi absolut inte kommer att ha råd att gå i pension). 

Det absolut viktigaste för mig just nu är att försöka förstå vad jag vill. Det är svårt, jag tog mig inte riktigt den tiden när jag blev klar med studierna jag bara slängde mig in i ett sommarjobb (okvalificerat sådant) och sen fortsatte det med ett annat okvalificerat jobb fast i Stockholm. Detta tror jag berodde mycket på rädsla, kan jag verkligen det jag ska kunna?  Jag är civilekonom och beteendevetare, jag har kombinerat ämnen och intressen på ett makalöst sätt, jag kan mycket om organisation, lärande bland vuxna, intanät, kommunikation, information, intern marknadsföring och nu ska det här omsättas i ett jobb som kanske urhuvudtaget inte finns. Tänk om det är så illa.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback