Jag, mig själv och allt jag gör

Jag är singel och jag trivs med det, jag trivs fruktansvärt bra med det, jag trivs så pass bra att jag faktiskt blir lite rädd.

För just nu kan jag bara komma på ganska trista saker med att ha en pojkvän.

- Man ska umgås hela tiden
- Man måste kolla med honom om det går bra att göra något
- Man blir svartsjuk
- Man blir känslomässig och kan börja gråta och bråka
- Man måste kompromisa
- Man måste sova ihop med någon som kanske snarkar
- Man blir störd på morgonen om man inte behöver gå upp samtidigt
- Man måste alltid ha en ombyte med sig
- Man ska boka in parmiddagar
- Man ska vara relationship-succesfull
- Man ska vara mysig och äta chips och dipp framför den obligatoriska fredagsfilmen
- Vännerna blir sekondära, fram tills den dagen förälskelsen har lagt sig och man vill plötsligt börja umgås med sina vänner igen, fast gärna då bara gå och fika eller shopping. "För krogen är ju så förra året"
- Man kan plötsligt inte gå hem från tunnelbanan ensam utan ska helst bli hämtad
- Man ska äta söndagsmiddag hos sina föräldrar
- Stå ut med sportspegeln eller dylikt

Okej, jag kan komma två saker som är positiva
- Sexet
- Sällskap på söndagar

Just det, har jag nämt att jag ska på en date på söndag?