Back in reality


Jag skulle säga att min semester har handlat om tre saker

1. tänka klart tankar

2. läsa böcker

3. se sanningen och inte vika undan

Semester

I natt halv fyra så ska jag gå upp för att åka ut till arlanda och flyga ner till Spanien.

Jag kommer att uppdatera då och då men inte så regelbundet. Så blir det nya krafter i augusti.

Jag vill bara önska trevlig sommar och tacka för att ni följer mig här.

Från stranden till partyt

Det här är bara fånigt. Jag har verkligen bott vid en strand flera veckor (som längst 9 veckor) (se bild nedan) och jag har aldrig känt mig sexig, snygg eller partysugen efter en dag på stranden. Det första man gör när man kommer hem är att slänga sig i duschen.

Detta är varför:

- Svett, när man ligger en hel dag vid en av medelhavets stränder (eller efter en kanonsommar i sverige oxå för den delen) så blir man fruktansvärt svettig, man luktar riktigt illa. Havet gör dig inte ren på något sätt. Man vill duscha!

- Du har salt över hela dig, huden stramar. Man vill smörja in sig.

- Du har sand över hela dig, allt från vaderna till navelen och öronen.

- Beachsvallet som man brukar prata om är mer än naturligt, men det är inte snyggt. Det är sand i hårbotten, det luktar illa, det är tovigt och står åt alla håll. Tvätta med balsam och sen kan du spreja med ocean mist om du vill.

Det jag kan abslut sträcka mig till att göra direkt från stranden är att:

1. gå och ta en kaffe på vår bar, då drar jag på mig mina hawaii-shorts med fickor där jag kan lägga alla mina "dyra" tillhörigheter så som några euro, nycklar och kameran om jag har den mé.

2. Marknaden, den ligger på andra sidan vägen från stranden och dagarna (läs år 8-15) när man gjorde sig snygg för att gå på markanden för man kunde ju se någon söt kille är långt borta. (Fast det skulle ju kunna vara en strategi för singelmig). Samma shorts och ett linne.

3. När jag går till vår lilla matbutik. När man har fått det där läskiga suget på chips (måste ha) för att man har obeskrivlig saltbrist. Även här samma shorts och linne.

Det har tagit mig många år att faktiskt inse detta, alla glossiga magasin har tagit bort alla dessa fakta.




Nu ska jag packa

4th of july

jag är alldeles för trött för att blogga idag, men denna kväll ska jag roa mig med kanal tre och en sakta men framväxande lista för packningen imorgon. 

 

Det här har jag som mental bild nu när jag ska till spanien, laddningen har börjat.

Dubbla budskap??

Liten flicka: mamma mamma, han slår mig
Mamma: det betyder bara att han tycker om dig

vuxen kvinna: han dunkar mitt huvud i elementet (men det betyder bara att han älskar mig)



Packning

Jag ska flyga på fredag, jag ska på semester. Detta skapar alltid kaos. Nu måste jag ordna upp saker och ting för att kunna packa. Att resa är det bästa jag vet, att packa det värsta jag vet. Till och med bara för att åka bort en natt är jobbigt.

Detta är varför:

1. jag har aldrig ägt en enda bra väska, typ weekend-väska eller rullväska. Vad jag dock äger är den största samsonitväskan du kan finna på marknaden. Den har förlorat allt sitt värde då jag inte reser bort 2 månader längre. Nu vill jag ha en bra, självbärande, praktisk väska i bra storlek.

2. Hur många skor behöver man? jo typ alla

3. Vilka plagg fungerar med de andra plaggen? 

4. Hur mycket skönhetsprodukter behöver man? jo typ alla 

Så här chick skulle jag oxå vilja vara när jag reser,

Men att köpa hela sitt bagage på YSL är en alldeles underbar dröm, men när är den verklighet?

Har ni några goda tips?

livsöden

Nu har tårarna runnit i en och en halv timme medans jag lyssnade på sommarpratarna på P1, Det var  Zinat Pirzadeh som berättade om sitt liv i Sverige, om revolutionen och kriget i Iran och sin karriär som komedienn.

Jag blir alltid så gråtmild när personer berättar om sin kamp och livöde. Jag blir så imponerad av personer som verkligen tagit såna otroliga risker och kämpat för sin tro på demokrati och mänskliga friheter. Som kommer hit och berättar om sitt sverige med sån kärlek i rösten att man bara vill krama om människan.

Om inte min farfar hade flytt efterkrigstiden i Italien och kommit till sverige så hade jag aldrig funnits. Han tog  hit farmor efteråt och sen kom de få men högst levande familjemedlemmarna efter.

Jag är otroligt stolt över min bakgrund och de rötter som går ner i en helt annan kultur, annat sätt att tänka, annat sätt att umgås och vara. Jag känner mig alltid lite friare än bara att vara svensk. Men som tur var kan jag behärska både (och acceptera) båda sätten att bete sig. Även om jag tror att mitt lite annorlunda sätt att vara socialt sätt lyser igenom. Lite svårt att vara tyst och subtil.

Tyvärr finns det alldeles för få av dessa pesoner kvar i mitt liv , de dog tyvärr alldeles för unga och alldeles för tidigt från mig. Dom som älskade mig mest av alla, lämnade mig.

Ni finns kvar i mitt hjärta, och därmed kommer alltid att leva med ert blod rinnande i mina ådror


 


Att vara definierad

Jag är uppvuxen med Beverly Hills 90210 (tog ett tag innan jag fattade att man även skulle säga, nine-oh-two-one-oh). Varje onsdag var helig. Det är ganska sjukt att att vara så definierad av en tv-serie. Jag ville vara där, jag ville ha deras hus, bilar, kompisar, kläder, pojkvänner. Det var ju jag som skulle vara tillsammans med Dylan och senare Brandon. JAG. I riktiga världen var ingen kille god nog som inte betedde sig som killarna i Beverly Hills, att alla killar inte satt kollektivt och kollade in den där serien för att förstå hur vi ville ha det ,är svårt att förstå. (Att dom var 10 år äldre och gjorde saker i serien som ingen vanlig 17-åring gör är en helt annan sak). Men hur många av oss tjejer känner oss inte definierade av Beverly Hills?

Det har kommit hur många serier som helst efter Beverly Hills, så som OC, One three hill, Malibu, etc. men ingen har haft sådan slagkraftighet som Beverly Hills. Var det att vi hade bara tre kanal på den tiden. Beverly började sändas snart efter att kanal 4 fått sändningstillstånd i marknätet. Vi hade inte så mycket att välja på. Tänk dom som växte upp med bara en kanal - tänk att vara definierad av Hylands Hörna.

Jag kan nog ärligt säga att jag är definierad efter Beverly Hills, det är en stor del av min barndom/tonårstid. Jag tvingade mina föräldrar att på den korta tiden vi var i LA, köra till Beverly Hills och Rodeo Drive för att få se det hela i allafall, och den kända skylten. Snacka om lycka!!

Följ länken:
http://www.youtube.com/watch?v=9zFLkGBhy3Q