lämnad

J åkte i förmiddag till London tre dagar och jag är ensam hemma för första gången och saknar honom redan.

Officiellt

Jag och min pojkvänn, min kära J, ska flytta ihop. Vi tog beslutet för några veckor sedan och nu är det äntligen officiellt. Jag ska flytta in hos honom då han har en något större lägenhet än mig, typ dubbelt så stor, och som ligger mer centralt. Vi håller på och planerar för fullt för förändringen och renoveringar, inflytten är planerad till december-januari. Jag tänker dokumentera förberedelserna, flytten och inflytten här i bloggen. Jag börjar med att posta vår lista över vad som ska göras. Denna kommer bli mer detaljerad desto tiden går, men här har ni den i stora drag.

FÖRBEREDELSER

  • informera vissa berörda
  • Inflytt november 2008 
  • Andrahandsuthyrning 1 år, lägga upp min lägenhet på bostaddirekt.se
  • Skicka efter ansökan om andrahandsuthyrning
  • Renoveringar
  • Kontakt med hyresvärd för ev. renoveringar

•-         1. Walk-in closet, 23-24 aug

rensa, slänga, bära ner i förråd

slipa golv

lacka

måla väggar

måla lister
inredning, åka till IKEA
•-         2. Sovrummet

•-         3. Arbetsrummet

•-         Köket - Förberedelser för diskmaskin

•-         Champagnerummet

•-         Hallen
                  - tömma serveringsgången
         Vardagsrummet

  • Möbler
  • Ekonomi
  • Inventarier
  • Inköp av saker?
  • Post  - skriva sig på adress
  • Kostnader, budget, ekonomi
  • Internet uppsagt från den sista november
  • Bil?
  • Städhjälp?

nervöst sammanbrott eller bara patetisk?

Jag har gått igenom hundratals bilder för att försöka få svar på mina frågor. Men det blir bara sämre, nu ifrågasätter jag mer än vad jag gjorde innan. Jag försöker att rationalisera, komma ihåg på rätt sätt. Vad gjorde jag när han gjorde det där? kom han hem till mig efteråt? vad hände igentligen den där natten? Varför finns det knappt några bilder på mig? Jag kan svaren men känslomässigt så gör det så ont. Älskade han mig? älskar han mig?
Nej han älskade inte mig, han hade starka känslor för mig, men han älskade inte mig förrän den där hemska dagen som jag så gärna vill glömma.

Varför kommer tårarna nu för? Jag har levt så här i ett år, utan honom nära, utan att kunna fråga om han älskar mig. Jag får kanske aldrig chansen att fråga honom igen. Vågar jag fråga honom? Jag vet inte.

Tänk om jag bryter ihop? Klarar jag det? Jag är stark, jag bryter inte ihop. Jag är stark.

Jag vet att jag måste ta mig igenom smärtan. Tänk om han faktiskt kommer hit. Jag är rädd.

Jag måste gå igenom smärtan, den kommer skölja över mig som en våg, jag måste ta ett djupt andetag och ta mig igenom den smärtan. Den kommer inte att döda mig.

Han lämnade mig.

Det är precis som att verkligenheten har hunnit i fatt mig. Det har gått lite över ett år. Han har kommit hem och fortfarande inte ringt mig. Han är rädd för något oxå, det kan jag sätta pengar på. Han har övergett mig.

Jag var i Örebro i helgen och imorgon ska jag ringa honom, det är nog därför jag känner så här. Det är nog därför. Ja det är det, det är därför.