Jag, mig själv och allt jag gör

Då har första vänninan gift sig, inte så förvånnande då paret har varit tillsamman i snart 10 år, men endå....
det innebär en ny era i livet, vi "börjar" verkligen bli vuxna.

Är det inte konstigt att man/jag inte riktigt identifierar sig som vuxen ännu,
-jag betalar bostadslån
- innehar ica-kort
 -bil
 - pojkvän, som jag sover med varje natt
 - har en relativt hög inkomst
 - har två akademiska utbildningar
 - kostym i garderoben
 - går och lägger mig kl 22 (för att orka)
- är tvungen att skriva ner allt för att överhuvudtaget komma ihåg någonting (börjar faktiskt oroa mig för mitt dåliga minne)

Å andra sidan
- jag anser fortfarande att det är mamma och pappa som ska ordna födelsedagsfirande
- jag lär mig inte dricka måttliga mängder, och lider av grym fylleångest (varför gjorde jag sådär, varför sa jag det där, och jag kommer inte ens ihåg att jag gjorde det där....)
 - jag tycker inte att kvalitet får före kvantitet i shopping
- jag följer massor med serier på tv som handlar om 16-åringar och tycker att det passar in på mig
- vuxna människor är långa människor
- jag står varken på mobilabonemanget eller bostadslånet
- jag äter väldigt lite grönsaker och potatis
- pasta är fortfarande mitt huvudintag av näring

nah, vuxen eller inte, huvudsaken är att man ser ung ut....