Jag, mig själv och allt jag gör

Idag gjorde jag ett försök, ett riktigt försök, inga anklagelser, inget bråk, rent och skärt uppriktig från hjärtat i lugn och sansad ton. Jag satte saker i relation till mig själv, berättade vad jag kände. Försökte skapa stämning och öppna för dialog. Lösa upp knuten.

Det gick inte så bra.

Icke sa nicke, kaputt, kalla handen, goodbye, stängd dörr rakt i ansiktet.

Fast det var över telefon. Några tårar i bilen och sen insåg jag att saker och ting kommer bara vara som dom varit och jag gjorde ett ärligt, uppriktigt försök och fick nobben. Men jag är stolt över mitt försök men den stukade stoltheten gör ont. Men det kan den må bra av ibland faktiskt.

Jag talar i gåtor fast ändå ganska utlämnande. Så det får räcka för idag. Kände bara att jag var tvungen att skriva ner det för att komma ihåg att jag faktiskt gjorde det och känslan därefter.